Dawit Isaak föddes och växte upp i Eritrea men flydde till Sverige 1985. 1992 blir han svensk medborgare men året därefter blir Eritrea självständigt och han reser tillbaka till hemlandet där han gifter sig och skaffar barn. Tillsammans med några andra journalister startar han tidningen Setit, Eritreas första oberoende tidning, som skriver om allt som är viktigt för folket, oavsett krig eller lokala händelser.

Genom tidningen kritiserar en grupp politiker och ministrar år 2001 president Afewerki; man vill att den föreslagna konstitutionen skall införas och de utlovade valen hållas. Senare samma år fängslas Dawit och många andra som varit inblandade i kritiken – utan rättegång.

President Afewerki hoppas att kritiken mot honom ska tystna och att de fängslade journalisterna ska falla i glömska men så blir det inte. En rad organisationer börjar tidigt att arbeta för att Dawit och hans kollegor skall friges men så sker inte – dock så ser uppmärksamheten ut att hålla honom vid liv.

2005 släpps Dawit Isaak oväntat från fängelset men han fängslas ånyo redan dagen därpå.

2008 flyttas Dawit Isaak till ett ökänt och hårt fängelse utanför huvudstaden och några månader senare meddelar “Eritrea Watch for Human Rights” att journalisten flyttats till ett militärsjukhus och att han är illa däran.

2009 låter president Afewerki meddela att de inte kommer att hålla någon rättegång för Dawit Isaak och inte heller kommer landet att frige honom. Man vet hur man ska behandla människor som Dawit Isaak säger han – och dessutom är Sverige irrelevant för presidenten och den svenska regeringen har ingenting med Eritrea att göra. Dock så har Sverige och den svenska regeringen både rätt och skyldighet att tala för Dawit Isaak.

2013 får Sverige livstecken från Dawit Isaak och ett år senare meddelar Eritreas Israelambassadör att journalisten “är okej”.