Tidningshyllan bågnar av tyngden av tidskrifter och de man ser där är ändå bara en bråkdel av vad som faktiskt finns på marknaden. Såväl svenska som utländska tidningar konkurrerar om utrymmet varför många nischar sig men det är inte säkert att tidskriften tas emot väl, även om själva ämnet lockar.

Ett exempel är tidningen “Glid” som lanserades i början av 2000-talet, en tidning som enbart handlade om längdskidåkning. Det höll ett tag men dryga sex år efter grundandet så lades den ned.

En nischad tidning som dock lyckades att bita sig fast är Close-Up Magazine. En tidning om hårdrock som till en början gjordes mest på skoj men som fortsatt finns idag, 2017.

Livscykeln för en tidning blir allt kortare vilket dels beror på att det är svårt att nischa sig för hårt, en smal nisch och ett specifikt ämne brukar inte intressera människan i all oändlighet. Till viss del är marknaden mättad inom vissa ämnen; att ge ut en ny tidning inom träning/hälsa eller mat kan vara dödsdömt om man inte har en riktigt bra idé, något nytänkande. Det kan vid sidan av nämnda “problem” också vara svårt att finna personal om tidningen är för nischad, kvaliteten skall vara god och då kanske det inte finns tillräckligt många skribenter som är tillräckligt insatta. Man ska dessutom hitta annonsörer.